Lite spänning i vardagen

Två aktiviteter vi brukade ägna oss åt när vi hade tråkigt var att bege oss till två platser där vi naturligtvis inte hade någonting att göra.

Det ena stället var Vägverkets stora anläggning i Vänsta som hade en enorm (och jag menar verkligen enorm) sandhög längst in på området. Till den tog man sig lättast ut med stängslet på utsidan och in genom hålet som fans uppklippt där. Sen klättrade man upp till toppen och hoppades att inte den, enligt rykterna, väldigt ilskna vakthunden på området skulle få korn på oss där uppe.

Sen klättrade man ner igen.

Naturligtvis var detta ganska korkat att göra med tanke på rasrisken i sanden. Men det tänkte man ju inte på då.

Det andra stället man tog sig till var Kolbäcks Metall på västra sidan av Vänsta utmed Köpingsvägen. Där kunde man göra två saker när det inte fanns personal i närheten. Det ena var att se hur långt ut på lastkajen man tordes hoppa ifrån med cykel. Längst ut var det säkert en dryg meter. Det andra man gjorde var att sno klumpar med slagprodukter ifrån skjulet på baksidan. Stora massiva stycken i knytnävsstorlek som glimrade som silver.

Förmodligen var det varken silver eller speciellt hälsosamt att ta i. Men vad jag vet har ingen tagit skada av dessa (ädla) metaller.