Kontinuitet

Som verksam inom skola och förskola har jag ofta hört hur viktigt det är med kontinuitet, och om det var specifikt för Kolbäck eller tiden vi växte upp vet jag ej, men nog var det kontinuitet för oss.

När man gick i lekis kunde man räkna ut vilken lärare man skulle få på mellanstadiet. Jag hade flera klasskompisar med 3 år äldre syskon och alla hade samma klassföreståndare i låg, mellan och högstadiet. Det behövdes inga långa presentationsrundor på föräldramötena då.

Alla hade min mamma i syslöjd, alla hade Astrid Trädgård i Hemkunskap, alla tog körlektioner med Roland och nästan alla fick stryk av Ragnar Hasselqvist i Tunbo Spring Walk.

När jag hade fått mitt körkort lämnade jag kontinuiteten och mötte nedrustningens och lågkonjunkturens nya Sverige, Strax därefter lämnade jag också Kolbäck.

Var det i tiden eller Kolbäck som kontinuiteten fanns?

Tunboshowen finns fortfarande kvar vet jag, och min mamma fortsatte att ha syslöjd med alla ungar tills hon gick i pension för något år sedan. Men resten då?

Springer man fortfarande Tunbo Spring Walk? Spelar man fortfarande Himlaspelet med tillhörand Julbord på Går'n. Tar fortfarande alla sina körkort på Rolands Trafikskola?

Kort och gott, finns kontinuiteten fortfarande kvar i byn, eller försvann den med oss 70-talister.