Linnéa Bio - Vila i frid

Under hela mitt unga 80-tal så gick jag på bio i Kolbäck. Alla gick på bio. Onsdag eller söndag. Vi köpte godis i den snygga disken med Fazer-skylt från 50-talet och satt i salongens obekväma stolar.

Vi såg filmer som Ghostbusters, Top Gun, Cocktail, Snuten i Hollywood, Den blå lagunen, Rambo, Rocky och jag vet inte hur många andra idag klassiska 80-talsrullar. Och när skärpan försvann skrek alla på Bosse som fixade till det.

Vid årsskiftet 2011/2012 lades Linnéabiografen ner. Inte för att det saknades besökare utan för att det inte söktes bidrag från staten och EU för att digitalisera den.

(Behöver jag tillägga att den mycket fulare Sagabiografen i Hallstahammar fick alla digitaliseringsbidragspengar?)

Tragiskt.

Treputt

Om man googlar "treputt" är det mest golfsidor som dyker upp idag.

Hade google däremot funnits i Kolbäck under tidigt 80-tal så hade googles resultat handlat om sandlådor och leksaksbilar av märket Corgi Toys eller Matchbox.

Treputt var en stor sport när vi gick på mellanstadiet och det slutade inte sällan med stora konflikter om vissa domslut, men framförallt handlade dessa konflikter om "fösare"

Treputt gick till på det viset att man byggde en rallybana i en sandlåda. Banan skulle innehålla svåra svängar och hopp.

Sen skulle man tävla genom att ta sig runt banan med sina leksaksbilar genom att turas om att putta sin bil tre gånger. Därav namnet "Treputt"

Det fanns bara två regler i spelet

1) Inga fösare (bilen skulle puttas, inte skjutas runt banan)

2) Minst två hjul skulle befinna sig på banan.

Bröt man mot dessa regler fick man flytta tillbaka sin bil till startlinjen och börja om från början.

Fösar-regeln var den som oftast vållade konflikt, för ingen var villig att erkänna att man gjorde en fösare.

Den andra regeln var mer konkret och för det mesta var det glasklart, men det hände att man fick ta in en oberoende person som fick bedöma fall.

Med tiden växte vi ur sandlådan och våra slitna leksaksbilar blev bortglömda i förråd och källare.

Det verkar också som att "Treputt" blev bortglömt och aldrig spred sig utanför Kolbäck och vår generation för jag har aldrig sett någon unge leka "Treputt" efter att jag slutade mellanstadiet.

Någon som är sugen på en match?

Roliga kolbäcksord del 12

Taffelböx

Då piskade Tunboskolan hallstingarna duktigt på volleybollplan

-Och vilka var målgörarna? frågar reportern på VLT när Christer Andersson ringer in resultatet efter en volleybollmatch. Så lätt var det att marknadsföra volleybollen i bygden där volleybollen föddes i Sverige. För det är så att Kolbäcks VK är Sveriges äldsta volleybollag. Vad jag vet så spelades den första SM-finalen i Herrevadskolans gymnastiksal där Kolbäck vann sitt första SM-Guld. Damerna huserade i Elitserien med blandade framgångar på 80 talet. De kom ofta till slutspel men där tog det stopp. En bit in på 90 talet gjordes en satsning om att åter bärga ett SM-Guld. Laget nådde finalen men Örebro blev för svåra. Kolbäck har 5 SM-Guld. 3 st på herrsidan och 2 på damsidan(wikipedia).

Dock var det i Mölntorps IK som det spelades herrvolleyboll i mitten/slutet av 80-talet. A-laget i Div 2 och vi juniorer for land och rike runt och tyckte vi var Sveriges bästa juniorvolleybollag. Det var vi i många discipliner men inte i just volleyboll. Om det handlade om att föra väsen under en match där vi vunnit en boll eller poäng så vann vi SM många gånger, men om det handlade om att spela reagge, Imperiet eller Ebba Grön på högsta volym så var vi snudd på världsmästare. En gång kom en funktionär in från en angränsande hall och bad oss vrida ner för spelarna hörde inte domarsignalen på andra sidan väggen.


Ett par gånger fyllde vi Herrevadskolans gympasal när vi kvalade till Junior-SM mot Västerås VK. Första året var när det var 69-orna eller yngre som skulle göra upp om SM-tecknet. Vi hade haft en hård batalj på bortaplan och ändå vunnit med 2-1 i set. Våran ryggrad var Magnus Ramström som hade påbrå av mamma Gunilla som var "Stor Grabb" efter att ha gjort en hel del landskamper. Tack vare publiktryck vann vi också den matchen med 2-1 och livet var på topp. Vi skulle vinna SM-guld och vår tränare Christer Andersson skulle då raka av sig håret. Någon månad senare blev vi slaktade av alla lag. Inte konstigt då nästan alla var 2 år yngre eller mer i vårt lag än motståndarnas lag. Vi kom sist men vi vann matchen om vilka som hade bäst och ljudligast bandare.

I skollagsidrotter åkte vi ofta på däng när det var fotboll, hockey bockey eller basket. Men under tiden 84-87 då piskade Tunboskolan hallstingarna duktigt på volleybollplan.

Robert Walther

Slussbada

I Hallsathammar (det nedlagda bruket norr om Kolbäck) badades det friskt i slussarna kring Skanzen och Lustigkulla om somrarna. modiga pojkar (nåja så modiga hallstingar nu kan bli) som hoppade ner i det skummande vattnet.

Kolbäck har som bekant ingen sluss, men på behagligt cykelavstånd genom grusgropen i Kristiania kom man till slussen i Sörsta och där badade vi sluss på vårt eget sätt.

Vi väntade inte på att vattnet skulle stiga till behaglig höjd utan hoppade helt sonika ned i den tomma slussen och klättrade upp på klacken och ställde oss precis bredvid luckan. Sen öppnade vi luckan för fulla spjäll och hoppade in i strålen. I bästa fall lyckades man få tag i repet i änden av slussen och fick vila en smula innan man simmade mot strömmen för att lyckas hinna med en stråltur till.

Vi badade nedanför slussen också vilket man nu när man blivit vuxen förstått var mycket farligare. Antingen tog vi sats och hoppade från slusskanten och fick en åktur långt ut i ån. Eller så simmade vi ut en bit och väntade på att få känna suget när vattenmassorna kom.
Hade man otur var man för nära slussen och sögs in mot porten istället.

En gång hade vi de övre slussportarna öppna för att få bättre fart och den gången hade jag otur och sögs in mot porten. Nu fanns det som tur var en stålbalk att ta tag i och klättra upp på så där stod jag medan kompisarna hoppade ut i det våldsamt forsande vattnet och hade roligt.

Om det var suget efter att ha roligt eller det faktum att några av mina s.k kompisar roade sig med att kasta småsten och snus på mig som fick mig att ta ett av mina mest korkade beslut vet jag inte. Troligtvis en kombination, men helt plötsligt fick jag för mig att jag nog skulle kunna kasta mig ut tillräckligt långt för att få mig en åktur ned till prästgården eller något sådant.

Det gick inte så bra. Jag sögs ned och var helt i vattnets våld. Simmade som en galning åt det håll jag trodde var rätt, men hamnade istället längst inne vid porten där jag klättrade upp och blev sittande tills de andra lekt färdigt.

Farligt var det säkert, men roligt hade vi.

Undrar om det finns någon som fångat våra vilda slusslekar på film någon gång. Det skulle helt klart kunna bli en klassiker på YouTube.

Roliga kolbäcksord del 11: "Bööörna"

Att "bööörna" är en kolbäckifiering av ordet "burnout". En aktivitet som utövas av motorburen ungdom i bil, epatraktor eller på moped med skiftande resultat. Än idag används ordet i just den här bemärkelsen.

(Videon är endast en illustration och har egentligen inget med Kolbäck att göra. Men ungefär så här gick, och går det till).

Originalen

Hur kommer det sig att nästan alla original förr i tiden var rätt harmlösa egentligen. Ingen var väl rädd för Pedro? Eller Assar? Lite skraj var man dock för Flink och Mellonen, förmodligen med all rätt.

Men för de mesta var dom ju rätt snälla.

Berättelser om originalen i Kolbäck på 80-talet efterlyses härmed.

Skickas gärna till 73040kolback[snabelapa]gmail.com